REKLAMRADIODÖDEN

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2207273.svd

Är det ett ting, eller en samhällelig funktion som jag uppskattar, är det reklamfri tv. Eller kanske framförallt radio.
Reklamradio är med största sannolikhet det absolut värsta som finns vid sidan av systematiska våldtäkter, (annat) maktmissbruk och "Hey Baberiba"-gänget.

Det finns ett "Family guy"-avsnitt som handlar om att Brian och Stewie blir radiopratare.
Till en början försöker Brian ha ett stilla, filosofiskt samtalsprogram med "tid för eftertanke". Han har dock inga lyssnare (ungefär som den här bloggen) och ska just bli uppsagd när de får upp ögonen för den härligt sarkastiske Stewie.

Det hela slutar dock med att Brian och Stewie sänder ett program med 'roliga' ljudeffekter (bland annat genanta) kroppsljud, strippor i studion och någon form av tävling där man ska fånga varmkorvar (som skjuts ut i rummet med, vad jag fattar som, en liten baseball-bollskanon) med munnen.
Det är fruktansvärt, alltså själva radioshowen.
Avsnittet är, som för det mesta, bitvis genialt, men jag kan inte se det fler gånger eftersom det innehåller så mycket reklamradioljud - det är fullständigt outhärdligt, trots det fina historieberättandet.

Jag undviker reklamradio som någon form av asbets eller mjältbrand. Jag förstår verkligen inte människor - och kanske framför allt - föraktar jag människor som lyssnar på reklamradio.

Däremot p1. "Ring p1" är så sjukt inspirerande. Imorse ringde det in en tant som till en början lät mysig och härlig tills hon började hetsa upp sig själv om någon Jesus.

Oerhört komiskt.