Det här med objektivitet är ju som bekant en björnfälla att snubbla i och när man väl gjort det så får man ju göra sitt bästa i att försöka gnaga sig ur den. Så jag undviker den istället.
I det här fallet valde jag att vara otillåtet subjektiv.
Speciellt efter att ha läst intervjun med Ruben Östlund i dagens DN Kultur (jag hittade papperstidningen på bussen! Jag älskar papperstidningen) http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2214&a=856717 och blev inspirerad. Lite motvilligt måste jag medge, då man ju faktiskt är fast i ett tänk. Treaktsstrukturer, karaktärslinjer, hjältars resor, första och andra vändpunkten och så vidare.
Visserligen har jag fått en del skit för att jag brukar strunta i reglerna - eftersom jag anser dem rejält 'konstnärligt inskränkande' - men trots den motvilliga inställningen så slipas ens taggar av med tidens tand och till slut sitter man där med en idé som redan intuitivt är strömlinjeformad.
Det är ju det som gör Ruben Östlund till en skicklig filmskapare. En film som "Scen 6882 ur mitt liv" är faktiskt oerhört nytänkande; i sitt bildspråk, i handling och dialog - och vidare i samma spår går ju "De ofrivilliga" som kanske inte blir så vansinnigt nytänkande, men bygger ut spåret än mer.
Den här voyeuristiska tanken, som bättras på med billig teknik kanske är det som filmmediet kommer att utvecklas till. De "riktiga" filmerna kanske blir Transformers-trilogierna, medan man som 'auteur' får försöka tänka bort skådespelarnamn, karaktärsbågar, forcerade handlingsmoment och styltig dialog - för youtube-tänk.
Och det är inte en helt oangenäm tanke, med tanken att det är nästintill omöjligt att som "filmskapare" slå sig fram som det är nu. Då kanske det gäller att tar fram sin machete och utforska det outforskade.
Östlund nämner "Battle at Kruger" som en inspirationskälla, vilket är både förståeligt och smått genialiskt:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar