ORDEN

En av få saker jag kan hantera - därmed inte sagt att jag har någon vidare talang eller är speciellt "bra" på det - är ord. Webbloggen som sådan är inte mitt favoritredskap, vilket med säkerhet märks, men ord är ändå något jag känner mig förhållandevis avslappnad med, i jämförelse med siffror, exempelvis.

Problematiken kring detta är att det finns så vansinnigt många människor som är bra på ord. Eller inbillar sig att de är det. (Måhända är jag en av dem, men i så fall kan jag väl få leva i den illusionen och slippa gå tillbaka till äldrevården?)
Och det känns mer och mer onödigt, (det är väl inte rätt ord men ungefär) att dela med sig av sina egna, när det finns miljontals människor som är skickligare stilistiskt, kan komprimera ned dem till små, korta kärnfulla meningar eller helt enkelt bara kan harkla ur sig fler.
Eller kanske framför allt ge folk vad folk vill ha. Och folk vill ha och ha och ha. Och de vill ha det privata, inte det personliga.

Som Lukas Moodysson uttryckte det när han pratade om "Ett hål i mitt hjärta":

- Vi lever i en förnedringskultur, säger han. Eller för att använda ett gammalt marxistiskt begrepp: vi lever i en reifikation, alltså ett tillstånd där allt förvandlas till varor, inklusive människors mest intima tankar. Pornografin är ett särskilt tydligt exempel. "Idol 2004"? Javisst, den också. Den går ju ut på att göra unga människors drömmar till något säljbart. Det är klart att den här filmen handlar väldigt mycket om det.